Skånela kyrka
Skånela kyrka tillhör de verkliga pärlorna bland medeltida kyrkor runt
Arlanda. Den stod färdig att tas ibruk ca 1180. Skånela har tornet i öster. En
"egenhet" hon delar med endast tre kyrkor till; Husby-Ärlinghundra, Norrsunda
och Svartsjölandets kyrkor. Under 1300-talet tillkommer sakristia liksom
Mariakoret, som står i förbindelse med långhuset genom ett öppet valv. Under
1400-talet färdigställs valvslagningen i hela kyrkorummet. Under samma
århundrade får kyrkan sina målningar uppdelade i tre omgångar. Skånela kyrka har
i sin ägo haft två altartriptyker. Det ena ett sk. Brysselskåp från 1520 av
utsökt skönhet. Det finns numera att beskåda i Uppsala Domkyrka. Av det andra
skåpet som är betydligt äldre, återstår endast fragment. Kyrkans främsta
inventarium är en ytterligt välbevarad, drygt meterhög madonnafigur, skuren i
lindträ. Madonnan är daterad till de sista åren av 1400-talet.
Byggnadshistorik
Skånela kyrka är Sigtuna kommuns äldsta landskyrka och tillhör den lilla
gruppen romanska östtornskyrkor. Kyrkan är den tidigaste av länets fyra
östtornskyrkor, som är den äldsta typen av landskyrkor i Uppland. Kyrkans
fasader var ursprungligen kvaderristade och kyrkan har troligen alltsedan
medeltiden varit täckt med spåntak.
Kyrkan består av ett rektangulärt långhus med smalare kor och halvrund absid.
Sakristian är tillbyggd under 1300-talet och kapellet under 1400-talet. Under
1400-talet tillfogades även vapenhuset samtidigt som långhuset förlängdes
västerut. Vid mitten av samma århundrade höjdes tornet två meter och försågs med
blinderingar. Den senaste tillbyggnaden, det Jenningska gravkoret, uppfördes
intill det norra kapellet omkring år 1750 av Skånelaholms dåvarande ägare.
Kyrkan är uppförd av väl huggen gråsten i jämna skift med detaljer i fint
arbetad sandsten. Fasaderna är sedan en restaurering år 1957 putsade med
genomfärgat bruk och har kvastad yta. Gravkoret är putsat med bandrusticeringar
i hörnen. Taken är spåntäckta med undantag för gravkoret som är täckt med falsad
plåt. År 1827 togs tornets romanska kolonetter i torngluggarna ned. Sakristian
utvidgades åt norr år 1707 och lades under gemensamt tak med kapellet vilket ger
kyrkans exteriör åt norr ett karaktäristiskt utseende.
Vid en eldsvåda år 1806 brann taklaget ned varefter kyrkan försågs med ny
takkonstruktion, underlagsbrädning och spåntäckning. Den senaste omläggningen av
spåntäckningen skedde vid en restaurering år 1957 då 1806 års spåntäckning
ersattes. Arkitekter vid restaureringen var Erik Fant.
Vid omläggningen lades kluvna, diagonalsågade, 45 cm långa furuspån med
bredder mellan 7 och 13,5 cm. Underlagsbrädningen av grovt sågade brädor med
snedfasade sidor är från år 1806 fick till stor del ligga kvar, förutom på
tornet, där spånen lades på spontad panel på underlag av papp, samt på
vapenhuset där spånen spikades i en spontad, icke luftad underlagsbrädning. Som
avtäckning mellan spåntak och murar lades kopparplåt.
Den äldre takkonstruktionen finns idag kvar i stort sett intakt över långhus,
kapell och absid medan konstruktionsvirket delvis är utbytt, eller förstärkt
över vapenhus och torn. Även den äldre underlagsbrädningen är bevarad över
långhus, kapell och absid, med undantag av en del lagningar som utförts på
vinden över kapell och sakristia, där spontad, icke luftad panel ersatt äldre
brädning.
Under hösten 2005 har spåntaket på Skånela kyrka lagts om med hjälp av
kyrkoantikvarisk ersättning. Takomläggningen på Skånela kyrka har omfattats av
nedrivning av spåntäckningen på kyrkans samtliga tak, utom gravkorets tak som är
plåttäckt. De tak som berörts av omläggningen är alltså de över långhus, torn,
absid, vapenhus, kapell samt sakristia. Arbetena har även omfattat reparationer
och byte av en del rötskadad underlagsbrädning. Andra delar som har ersatts vid
arbetena är vattbrädor, nockbrädor och tillhörande plåtdetaljer såsom
inskottsplåt samt garneringar i övergången mellan tak och mur. Putslagningar har
utförts i anslutning till inskottsplåt och garneringar.
Källa: http://stockholms.lans.museum/inneh/pdf2005/200529Skanela.pdf
Arlanda. Den stod färdig att tas ibruk ca 1180. Skånela har tornet i öster. En
"egenhet" hon delar med endast tre kyrkor till; Husby-Ärlinghundra, Norrsunda
och Svartsjölandets kyrkor. Under 1300-talet tillkommer sakristia liksom
Mariakoret, som står i förbindelse med långhuset genom ett öppet valv. Under
1400-talet färdigställs valvslagningen i hela kyrkorummet. Under samma
århundrade får kyrkan sina målningar uppdelade i tre omgångar. Skånela kyrka har
i sin ägo haft två altartriptyker. Det ena ett sk. Brysselskåp från 1520 av
utsökt skönhet. Det finns numera att beskåda i Uppsala Domkyrka. Av det andra
skåpet som är betydligt äldre, återstår endast fragment. Kyrkans främsta
inventarium är en ytterligt välbevarad, drygt meterhög madonnafigur, skuren i
lindträ. Madonnan är daterad till de sista åren av 1400-talet.
Byggnadshistorik
Skånela kyrka är Sigtuna kommuns äldsta landskyrka och tillhör den lilla
gruppen romanska östtornskyrkor. Kyrkan är den tidigaste av länets fyra
östtornskyrkor, som är den äldsta typen av landskyrkor i Uppland. Kyrkans
fasader var ursprungligen kvaderristade och kyrkan har troligen alltsedan
medeltiden varit täckt med spåntak.
Kyrkan består av ett rektangulärt långhus med smalare kor och halvrund absid.
Sakristian är tillbyggd under 1300-talet och kapellet under 1400-talet. Under
1400-talet tillfogades även vapenhuset samtidigt som långhuset förlängdes
västerut. Vid mitten av samma århundrade höjdes tornet två meter och försågs med
blinderingar. Den senaste tillbyggnaden, det Jenningska gravkoret, uppfördes
intill det norra kapellet omkring år 1750 av Skånelaholms dåvarande ägare.
Kyrkan är uppförd av väl huggen gråsten i jämna skift med detaljer i fint
arbetad sandsten. Fasaderna är sedan en restaurering år 1957 putsade med
genomfärgat bruk och har kvastad yta. Gravkoret är putsat med bandrusticeringar
i hörnen. Taken är spåntäckta med undantag för gravkoret som är täckt med falsad
plåt. År 1827 togs tornets romanska kolonetter i torngluggarna ned. Sakristian
utvidgades åt norr år 1707 och lades under gemensamt tak med kapellet vilket ger
kyrkans exteriör åt norr ett karaktäristiskt utseende.
Vid en eldsvåda år 1806 brann taklaget ned varefter kyrkan försågs med ny
takkonstruktion, underlagsbrädning och spåntäckning. Den senaste omläggningen av
spåntäckningen skedde vid en restaurering år 1957 då 1806 års spåntäckning
ersattes. Arkitekter vid restaureringen var Erik Fant.
Vid omläggningen lades kluvna, diagonalsågade, 45 cm långa furuspån med
bredder mellan 7 och 13,5 cm. Underlagsbrädningen av grovt sågade brädor med
snedfasade sidor är från år 1806 fick till stor del ligga kvar, förutom på
tornet, där spånen lades på spontad panel på underlag av papp, samt på
vapenhuset där spånen spikades i en spontad, icke luftad underlagsbrädning. Som
avtäckning mellan spåntak och murar lades kopparplåt.
Den äldre takkonstruktionen finns idag kvar i stort sett intakt över långhus,
kapell och absid medan konstruktionsvirket delvis är utbytt, eller förstärkt
över vapenhus och torn. Även den äldre underlagsbrädningen är bevarad över
långhus, kapell och absid, med undantag av en del lagningar som utförts på
vinden över kapell och sakristia, där spontad, icke luftad panel ersatt äldre
brädning.
Under hösten 2005 har spåntaket på Skånela kyrka lagts om med hjälp av
kyrkoantikvarisk ersättning. Takomläggningen på Skånela kyrka har omfattats av
nedrivning av spåntäckningen på kyrkans samtliga tak, utom gravkorets tak som är
plåttäckt. De tak som berörts av omläggningen är alltså de över långhus, torn,
absid, vapenhus, kapell samt sakristia. Arbetena har även omfattat reparationer
och byte av en del rötskadad underlagsbrädning. Andra delar som har ersatts vid
arbetena är vattbrädor, nockbrädor och tillhörande plåtdetaljer såsom
inskottsplåt samt garneringar i övergången mellan tak och mur. Putslagningar har
utförts i anslutning till inskottsplåt och garneringar.
Källa: http://stockholms.lans.museum/inneh/pdf2005/200529Skanela.pdf
