|
Foto: Stigholt, Johan
Foto:
Jerry Longstrom |
Skånela Kyrka
| Skånela kyrka
tillhör de verkliga pärlorna bland medeltida kyrkor runt Arlanda.
Den stod färdig att tas ibruk ca 1180. Skånela har tornet i öster. En
"egenhet" hon delar med endast tre kyrkor till; Husby-Ärlinghundra,
Norrsunda och Svartsjölandets kyrkor. Under 1300-talet tillkommer
sakristia liksom Mariakoret, som står i förbindelse med långhuset genom
ett öppet valv. Under 1400-talet färdigställs valvslagningen i hela
kyrkorummet. Under samma århundrade får kyrkan sina målningar uppdelade
i tre omgångar. Skånela kyrka har i sin ägo haft två altartriptyker. Det
ena ett sk. Brysselskåp från 1520 av utsökt skönhet. Det finns numera
att beskåda i Uppsala Domkyrka. Av det andra skåpet som är betydligt
äldre, återstår endast fragment. Kyrkans främsta inventarium är en
ytterligt välbevarad, drygt meterhög madonnafigur, skuren i lindträ.
Madonnan är daterad till de sista åren av 1400-talet. |
Foto: Per-Olof Persson
Byggnadshistorik
Skånela kyrka är Sigtuna kommuns äldsta landskyrka och tillhör den lilla gruppen
romanska östtornskyrkor. Kyrkan är den tidigaste av länets fyra östtornskyrkor,
som är den äldsta typen av landskyrkor i Uppland.Kyrkans fasader var
ursprungligen kvaderristade och kyrkan har troligen alltsedan medeltiden varit
täckt med spåntak.
Kyrkan består av ett rektangulärt långhus med smalare kor och halvrund
absid.Sakristian är tillbyggd under 1300-talet och kapellet under 1400-talet.
Under 1400-talet tillfogades även vapenhuset samtidigt som långhuset förlängdes
västerut. Vid mitten av samma århundrade höjdes tornet två meter och försågs med
blinderingar. Den senaste tillbyggnaden, det Jenningska gravkoret,
uppfördes intill det norra kapellet omkring år 1750 av Skånelaholms dåvarande
ägare.
Kyrkan är uppförd av väl huggen gråsten i jämna skift med detaljer i fint
arbetad sandsten. Fasaderna är sedan en restaurering år 1957 putsade med
genomfärgat bruk och har kvastad yta. Gravkoret är putsat med bandrusticeringar
i hörnen. Taken är spåntäckta med undantag för gravkoret som är täckt med falsad
plåt.År 1827 togs tornets romanska kolonetter i torngluggarna ned. Sakristian
utvidgades åt norr år 1707 och lades under gemensamt tak med kapellet vilket ger
kyrkans exteriör åt norr ett karaktäristiskt utseende.
Vid en eldsvåda år 1806 brann taklaget ned varefter kyrkan försågs med ny
takkonstruktion, underlagsbrädning och spåntäckning.
Den senaste omläggningen av spåntäckningen skedde vid en restaurering år
1957 då 1806 års spåntäckning ersattes. Arkitekter vid restaureringen var Erik
Fant.
Vid omläggningen lades kluvna, diagonalsågade, 45 cm långa furuspån med bredder
mellan 7 och 13,5 cm. Underlagsbrädningen av grovt sågade brädor med snedfasade
sidor är från år 1806 fick till stor del ligga kvar, förutom på tornet, där
spånen lades
på spontad panel på underlag av papp, samt på vapenhuset där spånen spikades i
en
spontad, icke luftad underlagsbrädning. Som avtäckning mellan spåntak och murar
lades kopparplåt.
Den äldre takkonstruktionen finns idag kvar i stort sett intakt över långhus,
kapell
och absid medan konstruktionsvirket delvis är utbytt, eller förstärkt över
vapenhus
och torn. Även den äldre underlagsbrädningen är bevarad över långhus, kapell och
absid, med undantag av en del lagningar som utförts på vinden över kapell och
sakristia, där spontad, icke luftad panel ersatt äldre brädning.
Under hösten 2005 har spåntaket på Skånela kyrka lagts om med hjälp
av
kyrkoantikvarisk ersättning. Takomläggningen på Skånela kyrka har omfattats
av nedrivning av spåntäckningen på kyrkans samtliga tak, utom gravkorets tak
som är plåttäckt. De tak som berörts av omläggningen är alltså de över långhus,
torn, absid, vapenhus, kapell samt sakristia.
Arbetena har även omfattat reparationer och byte av en del rötskadad
underlagsbrädning. Andra delar som har ersatts vid arbetena är vattbrädor,
nockbrädor och tillhörande plåtdetaljer såsom inskottsplåt samt garneringar
i övergången mellan tak och mur. Putslagningar har utförts i anslutning till
inskottsplåt och garneringar.
Källa:
http://stockholms.lans.museum/inneh/pdf2005/200529Skanela.pdf
|
